Knarkkungen Lejonborg?

Till att börja med måste jag ge folkpartiet beröm för sina valaffischer. De förmedlar sina visioner i form av tidningslöpsedlar. Ovanligt fyndigt och inte minst framtidsorienterat.

Men, men, men...när jag såg en tvådelad valaffisch, dels med löpsedeln "Knarkkung gripen", dels med ett klassiskt retuscherad partiledarporträtt på Lejonborg så.... Och det där förnöjda leendet...Något blev väl liksom fel där?

Liberalism á la Cristiania? Först Nylander och nu detta. Jag säger då det.

Visingsö har det!

Att vara en ö måste vara som att födas med guldsked i mun. Just det faktum att platsen är en ö ger denna geografiska jordplätt ett enormt försprång gentemot andra platser. Tänk egentligen vilken himmelsvid skillnad det är att besöka Visingsö och att besöka någon annan glesbygd i närheten, som tex Ölmstad. Även om man inte i varje stund ser Vättern så vet man liksom att vattnet ligger där i närheten och omger hela ön. Man har dessutom åkt båt dit och semesterkänslan har oundvikligen smygit sig på under färden. Ön formas alltså automatiskt till något romantiserat och turistattraktivt, ja liksom bara av sig själv. Öar är öar. Öar är....harmoni, själens vila.

Så länge skulle jag aldrig kunna

Jag skulle just låsa ytterdörren. Då dök han upp rikdagsmannen. På mitt jobb. Han såg lite blå-grön ut i ansiktet. Mycket vänligt men en gnutta stressat bad han om att få låna toaletten. Självklart släppte jag in honom. Snabb som en vässla kilade han in. Själv väntade jag kvar vid ytterdörren dryga 10 meter ifrån toaletterna. Knappt hade riksdagsmannen hunnit in innan det började. Jag trodde att tidernas skyfall hade satt igång utanför. Undergången var nära. Men när jag kikade ut såg jag att solen strålande så vackert och inte en droppe regn föll. Ljudet visade sig istället komma innefrån toaletten. Maken till skvalande har jag nog inte hört sedan...lillbrorsan hälsade på. Det mest uppseendeväckande var att ljudet inte upphörde. Det bara forsade och forsade. Intensiteten i forsandet kombinerat med tidsaspekten skickade upp mina ögonbryn någonstans till hårfästet (dvs mycket långt upp i pannan) . Efter en overkligt lång tid avtog slutligen ljudet för att sedan helt upphöra. Bara ett mycket kort ögonblick därefter kom en harmonisk och avslappnad riksdagsman ut och började konversera glatt.

Två saker lärde jag mig av ovanstånde episod: Blåsor kan tänjas och politiker har ibland mycket långa möten.

Back to work

Så då var hösten här. Jaha. Men sommaren var skön i alla fall.