27 februari 2006

Mera sopor måste det finnas

Som nybliven husägare invigs man i diverse nya rutiner. Idag var det tex premiär för soptunneutrullningen. Som på en given signal rullar villaägarna plikttroget ut sina soptunnor till vägkanten så att sopgubbarna inte ska behöva stiga ur sin varma bil. Jag har valt en något större tunna och hämtning endast varannan vecka. (Tack för det fina tipset broder!) Så varannan tisdag måste tunnan stå på plats, annars...

Så i god tid (idag måndag!) förflyttade jag tunnan ett par meter närmare gatan, jämförde placeringen med grannarnas, rättade till något och var sedan helt nöjd över att inte ha missat denna procedur... Jag hade klarat svensson-testet. Men sedan kom misstaget. Jag råkade öppna locket. Snabbt konstaterades att det inte var fullt! Paniken spred sig i mitt inre. Hmm...vad kan man stoppa i mer? Lite mer sopor ska väl gå att skaka fram.

Nya spännande utmaningar väntar tydligen för husägaren...

22 februari 2006

Bättre än Norge

Före Norge i medalligan...Ibland är livet härligt. Undrar egentligen varför man har så fantastiskt lätt för att njuta av Norges motgångar. Kanske är det den kraftiga överdosen av hysteriskt flaggviftande guttar. Denna klämkäcka lusekoftedoftande matta som breder ut sig på vintersportarenorna i mästerskapstider brukar ju snarast ha någon slags uppstötande effekt. Det känns hälsosamt att Sverige för en gång skull lyckas bättre. Särskilt för magen.

15 februari 2006

Backhand i kassen

Så gott den satt den avgörande backhanden. S trollade fram bollen bakom mål och jag kunde bara inte missa. Smack i nätet. Spiken i kistan. Skottstatistiken var väl säkert 12- 895, typ, men vi vann. Stumma men nöjda ben linkade av innebandyplanen. Nya tag nästa tisdag. Världen väntar med spänning.

11 februari 2006

Skruva som Beckham

När jag drog av mig mina jeans klirrade det till. Ser man på, det var en skruv som trillade ur mina byxfickor. Nu sitter väggen där. Svärfar var som fisken i vattnet. Jag kanske mer som fisken på land. Men skruvarna satte jag fint... som Beckham på något sätt. "Det är bra träning för socionomen", som svärfar sa. Och väggen känns fantastiskt stabil. Dammet duschade sedan jag bort, som en riktig grovjobbare.

08 februari 2006

Showtime ÄR showtime!

Tänk att ha köpt en dyr teaterbiljett för att få se sitt favoritpjäs. Lyckan är stor över att, trots stor efterfrågan, ha lyckats få tag på en riktigt bra plats. Förväntansfull tar man sedan plats i salongen i god tid. Äntligen börjar spelet. Spänningen stiger...MEN! Till stor besvikelse uppträder skådespelarna helt omotiverat och struntar t.o.m. helt sonika i vissa repliker. Någon gäspar samtidigt som han slentrianmässigt mumlar för sig själv. Några andra börjar diskutera sina semesterplaner.

Frågan är hur publiken hade bemött detta beteende? Definitivt hade publiken krävt pengarna tillbaka. Kanske hade ett eller annat ägg flugit i luften. Något för de välbetalda Hv-spelarna att fundera på. Respekt för publiken.

03 februari 2006

Bristande självuppfattning?

Slank nyss in till kvartersbutiken och handlade lite ditt och datt. Packade ihop dittet och dattet i min medhavda, inte alltför eleganta, men miljövänliga, tygpåse. Samtidigt hyrde tre ungdomar i min ålder en dvd-film. Tjejen i min ålder fick lämna sitt personnummer. Det började på 85. På 85!!! Det borde ju rimligtvis innebära att hon är född året 1985. 1985! I min ålder! Hur går detta ihop? 1985 studerade jag på gymnasiet och HV tog äntligen det definitiva steget upp till Elitserien...Jag måste ha hört fel.

01 februari 2006

Hamas fixar freden?

Chock! Världen förundras över hur det palestinska folket frivilligt kan rösta fram blodtörstiga terrorister till makten. Den upplysta och framförallt GODHJÄRTADE västvärlden har ju berättat för de stackars palestinierna att välja al-Fatah. .. Fatah de inget (förlåt!)?

Men tänk om detta val ändå kommer att leda till det stora fredsgenombrottet? Hamas kommer ju inte längre att kunna gömma sig bakom det "goda och diplomatiska" regeringspartiet utan får nu själva stiga fram i rampljuset. Kanske är inte skillnaden mellan partierna så enorm som västvärlden vill framhålla. Kanske handlar det främst om maktkamp mellan två fraktioner. Kanske handlar det om att välja framtoning mot västvärlden. Kanske fördömer al-Fatah egentligen inte den väpnade kampen.

Som jag ser det finns två vägar. Antingen fortsätter Hamas sin kompromisslösa hållning i Israelfrågan. Detta kommer troligtvis att vara totalt förödande för....Palestinas självständighetssträvande. Man kommer att bli isolerade och fördömda. Den andra vägen innebär att Hamas "växer upp" från rebellisk finnig tonåring till en fullt ansvarstagande vuxen man (eller kanske t.o.m. kvinna). Framtida historieböcker kommer i så fall kunna berätta om hur Hamas skapade stabilitet i mellanöstern. Större under har skett förr. Fred på väg?