Stubbfritt

Oväntat så fick jag igårkväll ner 1½ meters-tuja-stubben. Spett, yxa och spade kan tydligen göra underverk. Kanske bor det ändå en liten envis smålandsbonde där inne någonstans...?

Duktig grabb...husmodersvarning?

Torsdagen den 18 maj 2006:

1. Såg till att barnen och jag själv fick kläder på oss, åt frukost och allt det där man gör på morgonen.
2. Körde de två äldsta till dagis.
3. Fortsatte sedan med den minste sonen till biltvätt.
4. Tog en fika på Glade Bagaren, Österängens centrum. Vaknade.
5. Handlade på Willys och åkte hem med varorna.
6. Sövde lill-sonen.
7. Med stege och fogsvans sågades tujan ned. Slet som ett djur, minst sagt, men lyckades.
8. Snabb-fixade lunch till lillsonen och mig.
9. Nyvaken lillson och jag åt.
10. Skyndade oss till dagis för att hämta sönerna.
11. Åkte till OKQ8 och hyrde släp.
12. Åkte hem och lassade på nedhuggen tuja samt en del trädgårdsavfall.
13. Åkte till sortergården och tömde.
14. Åkte hem igen och lassade på återstående tujarester.
15. Bytte b-blöja på lill-sonen.
16. Åkte andra gången till sortergården och tömde igen.
17. Åkte till OKQ8 och lämnade tillbaka släpet.
18. Hemma igen blev det tvagning av mig själv och barnen före mellanmål och kaffe.
19. Bäddning av alla sängar (hade inte haft tid innan).
20. Diskade jättehögen (dito).
21. Städade av golvet, bord och bänkar.
22. Körde igång en tvätt.
23. Plockade ner torr tvätt, sorterade och vek ihop.
24. Tvättade upp ett par plagg för hand.
25. Gjorde iordning kvällsmat till barnen och mig. Åt.
26. Vattnade odlingarna i uterummet.
27. Nattade barnen.
28. Tömde tvättmaskinen och hängde upp för torkning.
29. Betalade räkningar på internet.
30. Slappade framför slutet av det käcka schlagerkvalet varvat med "24".

Det sa inte smack smack

Så där ja. Nu är tujan ett minne blott. En seg rackare det där. Men trägen vinner som sagt. Fogsvans och envishet.

Nämnde jag inte att roten finns kvar? Jodå, den och en inte alltför klen stubbe finns kvar där som en relik från forna tider. Men snart tar jag nya tag.

Udda böjelse och destruktiv personlighet?

I förmiddags var jag och smågrabbarna ute och sågade bort grenar på vår jätte-Tuja. Vi fick bort alla grenar så högt upp som jag nådde stående på vår oranga tung-stege. Kan något vara mer njutbart än att få röja ner en sådan onödig gran-grej? Jag riktigt längtar efter att försöka knipa av toppen ikväll. Kanske ger jag mig sedan på stammen med min fogsvans?

Konsten att anlägga en sandlåda

-Pappa, ska vi köpa sand idag? , frågar min mellanson ungefär fyra myriader gånger per dag. Nu närmar det sig. Så tyvärr grannar, nu blir det snart inte mer underhållning av detta slag i alla fall. Vi i vår familj har sedan jag vet inte när försökt att bygga en sandlåda. Den nyfikne har kunnat följa hur någon slags grop i grönsakslandet sakta, sakta, men knappast säkert, har formats sig. Hela familjen har varit engagerade i detta grävande. Så småningom har också någon slags ranglig träkonstruktion tagit plats i denna grop, men för att då och då plockas upp igen.

Vi kan väl knappast beskyllas för att ha tagit ett rejält krafttag och försökt fixa lådan. Snarare har jobbet utförts med något av en smådutt-karaktär. Igår kväll gick dock min fru och jag ut i kvällsmörkret och sedan blev det ett frenetiskt skruvade och sågade. Kanske, kanske kan vi imorgon åka till Klämmerstorp och inhandla sand. Men som sagt, än är det inte dags för något hej-ropande...

Falsklarm

På tal om bockar så trodde jag häromdagen att jag hade fått in husbock i huset. Något som man i så fall liksom inte helt ska ignorera, om man säger så. Vad är det där för små käcka hål i väggen? Konstiga ventilationshål det där...

Nej, nu var det bara hål i ved som vi hade tagit in för att elda med i öppna spisen. Och de små krypen hade följt med in. Nu irrade några sömniga rackare omkring i pannrummet. De var faktiskt ganska lika husbocken till utseendet. Experter på ämnet konstaterade dock att var skalbaggar som går under namnet "föränderlig träbock". Dessa är inte att räkna som skadeinsekter för hus. Så faran kan blåsas över. Men visst är det spännande att vara husägare.

Been there, done that...

Där satte jag en ny bock på listan. Nu har jag alltså hållit mitt livs första, och troligtvis enda, vårtal. Känns bra. Jag körde på temat med den lilla blåsippsknoppen. Tack naturen för inspirationen och idéerna!

Vad blir nästa äventyr?