Skål!

...och på tal om trevliga bröllop så känns inte glas på fot som ett alltför avläget tema. En del petar ju in små träskepp i glasflaskor. Vad sägs om att trycka in sonen i ett glas på fot?

Jag är supertrendig

Jag har nyss kvicknat till efter gårdagens bröllopsfirande...inte mitt alltså. Eller kvicknat till var väl att överdriva kanske...Kul, vackert, trevligt var det i alla fall. Och ett stort grattis igen kära ni!

På bröllopet konstaterade jag att min look, den utan svallande lock, var oerhört frekent bland den manliga (ja, förstås) delen av gästerna. Om nu denna population kan ses som ett rimligt urval av befolkningen så måste jag nog anses som helt rätt. Inne helt enkelt.

T.o.m. brudgummen verkade inse fakta då han som sista inslag på festen lät sitt huvud skalas. Till moderns stora sorg kan tilläggas. ("Den som har hår bör behålla det.")

Förtal?

På en av mina favoritbloggar förekommer uppgifter om att jag inte har uppdaterat min blogg på ett helt år. Den invigde kan dock med egna ögon konstatera att detta är fullkomlig osanning. Visserligen förekom ett avbrott på ett år, men sedan några veckor tillbaka är jag ju igång igen.

Denna blogg är nummer 67 sedan jag började blogga i januari 2006. Med tanke på ett års uppehåll är det väl inte så illa egentligen?

Mmmm som ...

För ett par dagar sedan kom min 6-åring till sin mor med något i handen:
- Mamma, vad heter hon nu igen, hon som är farfars kompis?
- Menar du Marianne?
- Ja, Marianne menar jag. De här luktar som Marianne. Fast inte som farfars Marianne utan som godiset Marianne.

I handen hade han en liten burk mint-tabletter.

Veganattack?

Jag visste inte att sqauscher, eller vad säger man i plural?, kunde bli så enorma. Numera vågar jag mig nästan inte ut i trädgårdslandet. Jag fick två små försynta plantor av min kära pyssliga svägerska i lill-orten. Nu har det utvecklats sig till en klassisk "jag skaffade en liten söt plutt-krokodil-bebis men OJ vad den växte och blev stor. Och oj vilka tänder...Bäst att spola ner den i toaletten". Ni vet så som alla gör i USA.

Rena rama OS-hjälten?

...och vad ska man säga om simmaren från staterna, Michael Phelps? Åtta guld i samma OS. Men inte går jag igång på alla cylindrar inte. Lite som med 100 meterslöparna tyvärr.

Fantastiskt världrekord?

Idag sprang visst en jamaikan vid namn Usain Bolt 100 m snabbare än någon har gjort tidigare i världshistorien. 9,69 sekunder. Detta stämmer ju. För klockan gick säkert inte fel. Men ändå känns det lite som vanligt när det gäller 100 meter - jaha...kommer han att avslöjas eller inte..?

Tvi för tve

Denna stiliga krabat satt vid ett tillfälle i min nacke när jag kuskade runt downunder. Det bekom mig inte nämnvärt. Blev ju en bra bild. Men TVESTJÄRTAR...varför finns de? Och varför ska de vara överallt, under allt, i allt och inne? I tidningen, i posten. Nej... inte...inte alls.

Thank you babe....

...för alla år hittills.

Man blir lätt van vid det goda...

Min 78-åriga granne mitt emot köper dagligen Aftonbladet. Kanske för att i alla fall i viss mån blanda vardagstristessen med någon slags aktivitet. Andra liknande återkommande rutiner är bland annat att i sämsta tänkbara väder slita runt med en slö handjagare i trädgården eller att klippa en och annan kvist från växtligheten runt huset.

Hur som helst infördes en trevlig rutin i grannskapet i början av sommaren. Denna innebär att vår kära granne efter genombläddring av "skiten" (som hon kallar Aftonbladet) alltid lägger den i vår brevlåda. Direktleverans av kvällstidning således. Och gratis. Fina fisken. Men tänk vad snabbt man vänjer sig vid förmåner. Man liksom höjer ribban i livet. Jag har nämligen kommit på mig själv att nästan surna till på kärringen när tidningen uteblir...