Hyrbil i Katalonien

Anlände i tid med RyanAir till Girona Airport. Hittade snabbt Hertz biluthyrningsdisk. I och med det så var det slut på allt som heter snabbt och smidigt.

Det började med att kön till uthyrningsdisken var allt annat än snabb. Jag fick bevittna hur den ene gammelfransosen efter den andre tryckte sig förbi mig, yvigt och glatt konverserande med varandra. Jag bedömde att någon slags åtgärd var nödvändig för att överhuvudtaget få ut min hyrbil. I en oväntad manöver stegade jag därför bestämt förbi ett par fövånade Mitterand-kopior och fångade hertz-spanjorskans uppmärksamhet. 2,5 sekunder senare hade jag fått någon slags märklig information på obegriplig katalansk-engelska och var plötsligt på väg att hämta vår hyrbil. I släptåg fanns fru och mina tre grabbar. Den otäckt och vulgärt tidiga morgonen hade vid detta lag börjat sig mer och mer påmind. Inte minst hos undertecknad. Som grädde på det berömda moset infann sig sakta men säkert även tilltagande törst och hunger. Men denna hunger och törst skulle snart åtgärdas. Bara vi kom iväg. Och resan skulle inte ta så lång tid.

Första hindret var att komma ut ur parkeringshuset. Efter diverse svängar runt och runt så fanns faktiskt en salida (utgång på spanska för er som inte vet). Väl ute upptäckte jag att bilens tank var oroväckande tom. Nu gällde det att hitta en bensinmack. Efter att ha snurrat runt i rondellen utanför flygplatsen, fått backa mot trafiken samt ha vänt på felaktiga vägar, upptäckte den vid detta lag halvt omtöcknade undertecknade att bensintanken alls inte var tom utan helt full. Varvmätaren däremot var inte full... Duktig grabb. Ja, ja. Nu var det bara att fortsätta färden mot kusten, där vi skulle bo.

Bara och bara. Det var ju bara detta med att köra rätt väg. Vi skulle köra PÅ motorvägen. Vad vi lyckade med var att köra på en bro ÖVER, svänga runt i en by, prova tidernas beirut-väg tills vi återvände till brottsplatsen, dvs rondellen utanför flygplatsen. Glad chafför? Kanske inte riktigt. Där hittade vi i alla fall RÄTT väg och kunde lättade bränna på glada i hågen, visserligen med tilltagande töcken i skallen. Vad dyker upp då? Jo, en käck vägtull. Bommar mitt i vägen! Och hur gör man nu då? Lite "Falling down"-varning måste jag erkänna. Efter att ha backat och listigt spanat in hur andra gjorde så kom vi faktiskt igenom bommen.

Äntligen på motorvägen. På ja, men nästa problem uppenbarade sig ganska snabbt. Var ska vi ta av? Miljoner skyltar med ännu fler katalanska ortnamn. Jag behöver väl inte berätta att vi missade rätt avfart och fick fortsätta ett antal mil för att sedan ta en lång omväg till vårt resmål. På vägen hann vi även köra fel ytterligare en gång, innan vi någon timme senare halv döende stannade vid ett supermercand och äntligen handlade mat och dryck. Snacka om halleluja moment. Barnen med uppsvällda magar och flugor i ögonen fick föda. Nu skulle vi väl orka resten av resan. Ja........det visade sig att vi var så nära att vi kunde ha gått sista biten. Äntligen framme alltså. Behöver jag tillägga att receptionen hade siestastängt när vi kom? Tur att fortsättningen av resan var desto bättre....Riktigt fantastisk faktiskt.

Sverige som J-Södra

Precis som många andra fotbollsintresserade svenskar följde jag ikväll VM-kvalmatchen Albanien - Sverige. Direktsändning i TV4 direkt från Tirana. Ser man på - landslaget i en kanal som folk har...

Sverige var som väntat någon klass bättre än balkanerna. Tyvärr brände man dock sina fåtaliga, men relativt heta, målchanser. Min känsla under hela matchen var att när bara Sverige satte ett mål så skulle Albanernas defensiv komma av sig. Och då skulle ytterligare ett par svenskmål komma av bara farten. Men helt plötsligt var det bara 3,5 minuter kvar och fortfarande mållöst. Tiden fortsatte sedan att rusa iväg och blåste domaren av matchen. 0-0! Oj, vad det var skrämmande likt en Södra-match från denna sorgliga säsong...Hu!