Nu har jag blivit stor

Mognaden gör sig påmind. Inte bara naturens. Utan även min. Nu har jag blivit ombedd att hålla vårtal på Öxnegårdens traditionella valborgsfirande. Hur håller man sådana tal egentligen? Ska man inte lyriskt och euforiskt gottgöra sig över naturens uppvaknande och allt spirande, kluckande, pipande, bristande, skimrande, gulligullande...? Jag tackade ja. Hoppsan! Ytterligare ett bevis på bristande självuppfattning.

Alla tips emottages gärna. Annars är risken överhängande att vissa kommer att få sig ett alltför annorlunda vårtal till livs detta år... Fast å andra sidan. Jag har deltagit i mängder av valborgsmässofiranden genom åren. Dock kan jag nog inte direkt påstå att jag har slösat med uppmärksamheten precis.