Udda böjelse och destruktiv personlighet?

I förmiddags var jag och smågrabbarna ute och sågade bort grenar på vår jätte-Tuja. Vi fick bort alla grenar så högt upp som jag nådde stående på vår oranga tung-stege. Kan något vara mer njutbart än att få röja ner en sådan onödig gran-grej? Jag riktigt längtar efter att försöka knipa av toppen ikväll. Kanske ger jag mig sedan på stammen med min fogsvans?